Radonrisk i mark vid nybyggnation – så mäter du och bygger rätt

Radon i marken kan ge förhöjda halter i bostäder om grunden inte projekteras rätt. Här får du en praktisk genomgång av mätning, åtgärder och vad som driver kostnader, så att du kan planera tryggt inför nybyggnation.

Varför radon är viktigt att hantera tidigt

Radon är en radioaktiv gas som sipprar upp från berg och jord. Den är luktfri men kan orsaka ohälsa vid långvarig exponering. I Sverige gäller Strålsäkerhetsmyndighetens riktvärde 200 Bq/m³ i bostäder (gällande 2025). För nybyggnation är målet att med god projektering och utförande hålla halterna väl under riktvärdet utan kostsam eftermontering.

Radonrisken varierar med jordart, sprickigt berg och grundvattennivå. Kommuner har ofta översikter över radonmark, men varje tomt är unik. Därför är en markradonundersökning lika självklar som en geoteknisk undersökning.

Så utreder du radon i marken innan byggstart

Börja med en markradonundersökning parallellt med geotekniken. Konsulten mäter vanligtvis radonhalten i jordluft via små borrhål på 0,7–1,0 meters djup, ibland kompletterat med markpermeabilitet (hur lätt gas rör sig i marken). Tillsammans ger det ett radonindex: låg, normal eller hög risk.

Resultatet påverkas av jordart (grus och sand släpper igenom mer gas än leror), grundvattenläge och bergsprickor. Har du sprängning på tomten bör mätningen göras efter sprängning eftersom sprickbildning kan öka genomsläppligheten.

• Beställ geoteknisk och radonteknisk undersökning tidigt i projekteringen.
• Mät på flera punkter över byggytan, inte bara i tomtens kant.
• Be om skriftlig klassning av radonrisk och tydliga rekommendationer.
• Dokumentera kraven i bygghandlingarna och kontrollplanen.

Projektering: välj rätt grundlösning och radonskydd

I normal eller hög radonrisk ska grunden göras radonskyddad. Två nivåer förekommer i branschen: radonskyddad (för normal risk) och radonsäker (för hög risk). Skillnaden är främst högre täthetskrav och förberedd aktiv radonåtgärd.

Nyckelval och material:

• Radonduk/folie: en gas­tät duk under platta eller på bjälklag. Skarvar svetsas eller tejpas med systemgodkända produkter och manschetter används vid genomföringar.
• Dränerande, kapillärbrytande lager: makadam 8–16 mm 150–200 mm under plattan minskar fukt och underlättar radonavledning.
• Radonrör i mark: perforerade rör i det dränerande lagret kopplas till uppstick i teknikrum. Systemet kan fungera passivt (självdrag) eller förberedas för radonsug (fläkt) om halter ändå blir förhöjda.
• Täta genomföringar: alla rör, brunnar och schakt i plattan kräver noggrant tätade manschetter och fogar.
• Ventilation: projektera ett jämnt undertryck och god luftomsättning i bostaden. Ventilation och radon samverkar.

Undvik uteluftsventilerad krypgrund i högrisklägen, eller projektera särskilda radonåtgärder. Se till att väggsyllar har syllpapp och att mötet mellan betong och konstruktion är tätt.

Utförande på byggplatsen – moment som inte får fallera

Ett bra system faller på små slarvfel. Förbered underlaget noga: jämna ut och avlägsna skarpa stenar så att duken inte perforeras. Använd skyddsgeotextil ovanpå duken där den riskerar mekanisk påverkan. Dra radonrör i ring eller T-lösning för att täcka hela plattan.

• Följ monteringsanvisning: rätt överlapp, rätt svets/tejp och tryck med roller på skarvar.
• Märk ut rörens dragning och lämna uppstick på lättåtkomlig plats (teknikrum).
• Fotografera alla skarvar och genomföringar; spara i egenkontroller.
• Gör visuell täthetskontroll före armering samt efter gjutning runt genomföringar.

Vanliga misstag att undvika:

• Genomföringar som tätas med ”vad som finns på bilen” istället för rätt manschetter.
• Radonduk som perforeras av armeringsdistans eller verktyg och inte lagas med systemets laglappar.
• Radonrör utan servicemöjlighet eller uppstick dolt i garderob utan eluttag för fläkt.
• Att koppla radonrör till dagvatten eller ventilationssystem – håll systemen separata.

Kontroll och uppföljning efter inflyttning

Gör en långtidsmätning av inomhusradon under eldningssäsong (minst 60 dagar mellan 1 oktober och 30 april) när huset tagits i bruk. Långtidsmätning ger säkrast bild av årsmedelvärdet. Ligger värdet nära eller över 200 Bq/m³ justerar du först ventilationen och tätheten, därefter aktiverar du radonsugen vid behov.

Planera för drift och underhåll: kontrollera att radonfläkt (om installerad) har servicebrytare, kondensavledning och ljuddämpning. Märk upp radonsystemet och spara driftinstruktioner i huspärmen. För fastigheter är löpande uppföljning och samordnad mark- och fastighetsskötsel ett sätt att säkerställa att dränering, ventiler och radonåtgärder fungerar över tid.

Vad påverkar kostnaden för radonskydd?

Du bör budgetera för radonskydd redan i projekteringen. Kostnaden påverkas av flera faktorer, där eftermontage nästan alltid blir dyrare än rätt utförande från start.

• Radonrisk i mark: hög risk kräver tätare system och förberedd radonsug.
• Byggnadstyp och yta: större plattor och många genomföringar ökar material och arbetstid.
• Grundlösning: platta på mark, källare eller krypgrund har olika åtgärdspaket.
• Val av material och detaljlösningar: systemkomponenter, manschetter och geotextil.
• Logistik och kvalitetssäkring: tid för egenkontroller, dokumentation och eventuell täthetsprovning.
• Drift: el till radonfläkt och framtida service byts ofta in i förvaltningsbudgeten.

Praktiskt arbetssätt för att hålla kostnaden i schack: mät tidigt, specificera krav i handlingar, upphandla tydligt och följ upp med egenkontroller. Då minskar risken för efterarbete och oväntade driftåtgärder.

När du tar radonfrågan från undersökning till färdig byggnad med samma noggrannhet som bärande konstruktioner får du ett hus som håller både hälsa och värde över tid. Det handlar inte om dyrast möjliga lösning, utan om rätt åtgärder på rätt plats – genomtänkt, dokumenterat och kontrollerat.